Mitt eländiga liv del III
Det har gått alldeles för långt nu, och jag klarar helt enkelt inte mer. Som sagt, hur jag än gör så förlorar jag. Förlorar väl mest nu, men detta är nog bäst i det långa loppet. Raderade J's nummer igår. Han har lyckats få mig att må så dåligt denna veckan, mycket värre än när vi faktiskt gjorde slut och han gör det bara värre hela tiden. Sen vill han låtsas som ingenting fast jag säger att jag kan inte bara låta det vara. Nu kommer jag att älta detta och förmodligen göra det värre än vad det egentligen är, så när vi väl träffas igen efter ett tag kommer det att sitta i mitt bakhuvud och fördärva allt. Därför kan vi inte ha ngn framtid ihop, för jag kommer inte att kunna glömma. Definitivt inte när jag inte får prata med honom om det. Han vill minimalt med kontakt, att vi skulle ha kontakt överhuvudtaget var för att jag ville det, och bara ha kontakt när det är absolut nödvändigt. Hur är det för mig att bearbeta detta? Jag är trött på att bara duga när det passar honom. Då är det bättre att vi struntar i det helt och hållet. Jag kan inte göra det på hans sätt. Ger mig värsta kärleksförklaringen på nätet, och sen förväntar han sig att jag bara ska låta det vara och vi ska inte ha kontakt under några månader. Inte prata om det eller någonting. Han kan inte göra så mot mig, skriva såna saker och tro att jag bara ska säga, jaja okej, vi hörs sen. Nu går jag ju och funderar på detta hela dagarna och det fördärvar ALLT för mig. Känner inte mig glad för någonting, vill inte göra något, tänker bara på hur han mår nu, om han mår bättre eller sämre, hur ska vi gå vidare från det här, har jag några känslor kvar, kommer jag alltid att jämföra mig med hans ex, kommer han verkligen över henne, om vi börjar dejta igen, kommer han ha henne i bakhuvudet och så vidare, och så vidare....Han vet om att jag funderar ihjäl saker och drar mina egna slutsatser som oftast är helt galna.
Varför måste jag skriva blogg? Jo för att från morgon till kväll går min hjärna på helvarv och det räcker inte att prata med ngn och det räcker inte bara med dagbok. Jag kan inte sluta tänka och detta fördärvar mig.
