Marie

fortsattningfoljer.blogg.se

Då var det söndag. Fint väder idag också. Har inte varit ute än så vet inte hur varmt det är. Hade planerat att plugga idag, men är det så pass varmt och vindstilla kommer jag att lägga mig och sola en stund sen. Tycker jag säger det varje dag, men blir aldrig av. Vinden är för kall, och det blåser en hel del här ute. Men det är ju mitten av april nu, bör bli lite varmare snart. Vinden alltså.

Förutom det är jag helt vilse och vet inte hur eller vad jag ska göra.

Idag var vi en tur i Helsingör, jag, syrran och systersonen. Det var skönt att komma iväg lite, även om vi inte gjorde ngt särskilt och inte var där så länge. Men det var mest att vi skulle göra ngt istället för att bara sitta hemma och truga. Jag fick iaf köpt lite sprit, som ska invigas nästa lördag då vi ska ha klassfest! Blir ju inte köpt så mycket men det lilla det räcker. Köpte surt äpple så det ska jag shota=P Jag skulle vilja åka över någon dag sen, men inte med syrran, utan med någon kompis eller på en dejt eller ngt. Såg jättemånga par som passade på i det fina vädret=) Men jag vill kunna ta en öl typ och så...kunde ju tagit en idag men kändes dumt när jag var där med systersonen och syrran inte drack ngt eftersom hon körde. Det får bli i framtiden. Åt iaf röd pölse och åt glass ;) Nu känner man sig lagom trött och hade lätt kunnat lägga sig för natten. Men nej, kanske inte det.

Tuff dag att ta sig igenom, men det ska nog gå. Tror jag går igenom det nu som jag hade behövt göra för en månad sen. Ont gör det iaf.

Kan inte ligga och sola, vinden är för kall. Måste verkligen pausa med promenerandet, känns som att jag börjar få benhinneinflammation plus att det stramar väldigt i benen, från knäet och neråt.

Idag ska jag se hur varmt det är och sola lite. Sen ska jag plugga. Träna lite med Callie. Sen får vi se vad som händer.

Har precis pratat med J och det är så jäkla typiskt. Återigen ska jag må dåligt, spelar ingen roll vad jag vill för det blir ändå på hans sätt. Jo, jag vill visst att han ska må bra, men samtidigt känner jag att varför ska jag må dåligt bara för att han ska må bra? På samma sätt som han känner att han måste vara självisk och tänka på sig själv först gör jag likadant. Men problemet är att det är ändå jag som måste ändra på mig, jag måste akta mig för vad jag skriver, jag som inte får ha kontakt med honom. Och det är mitt sätt att bearbeta saker och ting. Att inte kapa kontakten helt, utan ändå känna att man kan prata med varandra, för utan det mår jag dåligt.

Sen är det ju så klart också. Får bekräftat det jag kände hela tiden, att man blivit jämförd och delat plats med X-et. Att hon FORTFARANDE är en del av honom. Känns skönt att veta. Vi bråkade om det redan i början, för han pratade alltid om henne och sånt. Jag har vetat det hela tiden och nu får man det bekräftat. Skillnaden är bara att henne kan han vara vän med, men med mig vill han bryta kontakten helt.

Och nu känns det som vad är meningen. Lönt att skriva, lönt att göra något överhuvudtaget.

Varför måste vi vara två som mår dåligt? Varför kan inte jag få vara glad om jag går vidare med mitt liv?  Måste jag ha dåligt samvete för att jag skriver några rader om en dejt jag hade? Det var inte som att jag skrev en massa snuskiga detaljer, jag skrev "jag träffade P, vi gick en promenad, det var trevligt, undrar när nästa blir". Jag är inte skyldig J någonting efter hur han har behandlat mig. Och skriver han att han har en dejt, så visst, jag känner en viss svartsjuka, det gör jag. Men jag känner också att det är skönt att han kan gå vidare, han som mådde så dåligt. Plus att det blir lättare att bryta den kontakt vi har om vi båda träffar någon annan. Är det fel av mig? För plötsligt har jag sårat honom. Och han ska göra dittan och dattan. Och jag undrar bara hur dåligt han egentligen mådde igår med tanke på vad för sorts aktiviteter de höll på med igårkväll, och jag kan endast föreställa mig vad som hände efter det. Det känns som att han bara försökte få mig att få dåligt samvete, men det fungerade inte. Och jag vet inte vad jag ska göra. Allt är så rörigt. Det tröga är ju att jag tänker på det hela tiden, att inte såra honom. Jag har gått vidare lite tidigare än jag trodde, även om det inte betyder att jag och P kommer att bli tillsammans. Men jag tänker hela tiden på att jag vill inte säga ngt till J för jag vill inte såra honom, hur ska jag ta upp redan att vi inte kan ha sex för att jag har träffat någon annan och så vidare. Till exempel sa jag inte till honom att jag skulle till Malmö och träffa P i går när han frågade mig vad jag skulle göra under dagen. Sen bestämde jag mig ändå för att skriva det i bloggen sen, men jag försöker faktiskt. Han är bara envis och svartsjuk och vill helst kontrollera mitt liv fast han inte kan det längre. Det jag vill ha med J och det J vill ha med mig går helt enkelt inte. Det fungerar inte.

=) Ja vad ska man säga. Lite komiskt är det faktiskt=) Hehe.

Då var man precis hemkommen. Mina ben kommer inte hålla länge om jag inte pausar snart alltså. Åkte till Malmö och träffade P, är så stolt för jag lyckade hitta genom labyrinten till hans lägenhet=P Sen tog vi en lång promenad, bland annat gick vi ner till vid ribban, där finns ett område där man kan släppa sina hundar....även en agilitybana, lätt att jag ska ta med Callie dit och prova lite!=) Jag vill ju träna agility med henne, men först måste hennes höfter röntgas. Det var en trevlig tur iaf, får se när nästa blir=)

Inatt kommer jag sova gott, ingen skola imorgon så kan få sova ut. Det behövs måste jag säga.

Pratade precis med J i telefon, hjälpte henne lite med att söka till den avslutande terminen i höst. Shit alltså. Sista terminen är på gång. Vid den här tiden nästa år är jag inte längre student. FY VAD SKÖNT!!!! Som jag längtar efter att slippa att plugga dygnet runt. Men det innebär att jag måste komma ikapp med kurserna nu, annars får jag inte ut min examen.

Iallafall, det är så skönt att prata med henne. Även om man inte håller med allt hon säger, så är hon ärlig och säger precis vad hon tycker. Och man känner sig mycket klokare efter att man har pratat med henne. Ser saker på nytt sätt.

Nu ska jag åka en sväng till Malmö.

Jag är sinnesjukt trött. Jag sov för engångsskull när klockan ringde idag vid sju, vilket är en ovanlighet för jag brukar vakna för hundarna för sånt liv eller Viktor bråkar och så vidare. Det är ju så lyhört här. Jag kunde bara inte gå upp så jag tänkte att jag tar ett senare tåg till skolan. Men det innebar att jag skulle få cykla till tåget, och när jag var ute med hundarna så märkte jag hur mycket det blåste. Jag märkte det dock så sent att jag aldrig skulle hinna till tåget. Det var liksom motvind. Och därmed struntade jag i det, men jag har så dåligt samvete för vi skulle träffats i gruppen och Petra är jättesjuk och hade inte kommit om det inte var för grupparbetet. Men vi kommer nog att sitta i max en timme och då känns det så onödigt för mig att åka i en timme dit och en timme hem. En gruppmedlem är ju inte ens där, så vi hade inte fått så mycket gjort. Petra förstår men är irriterad eftersom hon ju kunde stannat hemma då. =(
Har iaf suttit och försökt hitta information och jag har hittat massor, så nu gäller det att läsa in sig på det, jag ska visa att jag minsann inte tänker flyta med i detta arbetet utan att jag ska vara så insatt som jag bara kan! Får se hur mycket jag orkar idag, för jag kan knappt hålla ögonen öppna. Ska prova att koka lite kaffe, om inte annat så hjälper det för stunden.

Då har jag sett min första groda här ute på vischan! Äcklig mörkgrön sak.

Mår mycket bättre nu, har arbetat bort mycket av min deppighet. Krattade mossa, städade i badrummet och drog ut tunnan och ställde in rullebören igen. Handtvättade mina röda underkläder också som jag köpte i julas. Har inte använt dem sen dess, lite synd faktiskt. Får väl hitta en anledning snart hehe.

Imorgon blir det skola igen.

Jag har ont i huvudet och mår inte alls bra. Skit också. Jag har mått så bra den senaste tiden men nu känns allt piss. Och jag vet knappt varför.

Jag drömde att jag och några vänner stod i min systers lada, (som förresten var skitstor), och såg att det började brinna så brandkåren fick komma. De skickade in en kille som inspekterade elden och kom fram till att det inte gick att rädda. Vilket var lite märkligt eftersom det faktiskt bara brann i ena hörnet uppe på loftet. Men det måste ha gått bra, för i nästa "scen" satt vi i ladan med brandmännen och skulle äta kanelbullar med makaroner. Då berättade jag att jag kommit på vad jag vill bli, och det kändes så rätt. Det berodde förstås på hur mycket man måste klättra, men jag ville bli en sån som inspekterade bränderna och avgjorde om det gick att bekämpa dem eller ej. Sen åkte alla hem och det var bara jag och syrran kvar i ladan och gjorde saker, när plötsligt Callie kom springandes. Då hade hon inte bara lyckats komma ur sin nya gallerbur, utan även tagit sig ut ur huset på något sätt, och och lyckades mer än en gång.

Sen vaknade jag vid fyra och kunde inte somna om. Vilket var otur för jag lyckades bli riktigt förbannad. Gick nämligen in på J's blogg. Jag blir så arg för att jag kan inte förstå varför jag är den som alltid måste anpassa sig?? Varför måste jag tassa på tå runt J, bara för att han påstår att han fortfarande har känslor för mig? Efter allt han har gjort mot mig, förstört min 25 årsdag (som jag fortfarande inte har fått fira), slängt ut mig, tvingat mig att flytta och i stort sett inte ha något kvar, försökt trycka ner mig allt vad han kan genom att tracka på mitt utseende och säga att han varit otrogen och trycka ner mig som person, hotat mig och sårat mig mer än någon annan någonsin har gjort, och så är det JAG som ska akta HANS känslor och anpassa mig efter HONOM! Och vad får jag tillbaka??? Kan inte ens få ett godnatt när jag messar det till honom! Och jag vet precis hans ursäkt för det. "Kan inte svara på alla dina sms när du smsbombar mig så, jag måste vara social och kan inte svara på en massa sms hela tiden". Men han kan skicka till mig alltid. I lördags lät det minsann inte så, då saknade han mig och hoppades vi kundes ses i veckan (även om bara för en sak visserligen), sen var han rent förtvivlad för att det inte fungerade mellan oss. Och igår kunde jag inte ens få ett ynka godnatt tillbaka.  Jag skickade förresten två sms, ett där jag skrev att jag hoppades att det var roligt att bowla och ett där jag skrev godnatt. OJ. Rena trakasserierna ju. Och bara för att jag inte ska såra hans känslor så får jag inte skriva vad jag vill i min blogg, men tydligen så gäller inte detsamma för hans del. Så länge han har det bra, det går som han vill och är nöjd. Jag är trött på att jag alltid ska bry mig. Jag är inte skyldig honom någonting, vi är inte tillsammans och kommer inte att bli det heller, så därför skriver jag vad jag vill hädanefter. Och vill du inte veta så skit i att läsa då. Jag tvingar inte dig.