Massa drömmar.
Jag drömde att jag och några vänner stod i min systers lada, (som förresten var skitstor), och såg att det började brinna så brandkåren fick komma. De skickade in en kille som inspekterade elden och kom fram till att det inte gick att rädda. Vilket var lite märkligt eftersom det faktiskt bara brann i ena hörnet uppe på loftet. Men det måste ha gått bra, för i nästa "scen" satt vi i ladan med brandmännen och skulle äta kanelbullar med makaroner. Då berättade jag att jag kommit på vad jag vill bli, och det kändes så rätt. Det berodde förstås på hur mycket man måste klättra, men jag ville bli en sån som inspekterade bränderna och avgjorde om det gick att bekämpa dem eller ej. Sen åkte alla hem och det var bara jag och syrran kvar i ladan och gjorde saker, när plötsligt Callie kom springandes. Då hade hon inte bara lyckats komma ur sin nya gallerbur, utan även tagit sig ut ur huset på något sätt, och och lyckades mer än en gång.
Sen vaknade jag vid fyra och kunde inte somna om. Vilket var otur för jag lyckades bli riktigt förbannad. Gick nämligen in på J's blogg. Jag blir så arg för att jag kan inte förstå varför jag är den som alltid måste anpassa sig?? Varför måste jag tassa på tå runt J, bara för att han påstår att han fortfarande har känslor för mig? Efter allt han har gjort mot mig, förstört min 25 årsdag (som jag fortfarande inte har fått fira), slängt ut mig, tvingat mig att flytta och i stort sett inte ha något kvar, försökt trycka ner mig allt vad han kan genom att tracka på mitt utseende och säga att han varit otrogen och trycka ner mig som person, hotat mig och sårat mig mer än någon annan någonsin har gjort, och så är det JAG som ska akta HANS känslor och anpassa mig efter HONOM! Och vad får jag tillbaka??? Kan inte ens få ett godnatt när jag messar det till honom! Och jag vet precis hans ursäkt för det. "Kan inte svara på alla dina sms när du smsbombar mig så, jag måste vara social och kan inte svara på en massa sms hela tiden". Men han kan skicka till mig alltid. I lördags lät det minsann inte så, då saknade han mig och hoppades vi kundes ses i veckan (även om bara för en sak visserligen), sen var han rent förtvivlad för att det inte fungerade mellan oss. Och igår kunde jag inte ens få ett ynka godnatt tillbaka. Jag skickade förresten två sms, ett där jag skrev att jag hoppades att det var roligt att bowla och ett där jag skrev godnatt. OJ. Rena trakasserierna ju. Och bara för att jag inte ska såra hans känslor så får jag inte skriva vad jag vill i min blogg, men tydligen så gäller inte detsamma för hans del. Så länge han har det bra, det går som han vill och är nöjd. Jag är trött på att jag alltid ska bry mig. Jag är inte skyldig honom någonting, vi är inte tillsammans och kommer inte att bli det heller, så därför skriver jag vad jag vill hädanefter. Och vill du inte veta så skit i att läsa då. Jag tvingar inte dig.
Sen vaknade jag vid fyra och kunde inte somna om. Vilket var otur för jag lyckades bli riktigt förbannad. Gick nämligen in på J's blogg. Jag blir så arg för att jag kan inte förstå varför jag är den som alltid måste anpassa sig?? Varför måste jag tassa på tå runt J, bara för att han påstår att han fortfarande har känslor för mig? Efter allt han har gjort mot mig, förstört min 25 årsdag (som jag fortfarande inte har fått fira), slängt ut mig, tvingat mig att flytta och i stort sett inte ha något kvar, försökt trycka ner mig allt vad han kan genom att tracka på mitt utseende och säga att han varit otrogen och trycka ner mig som person, hotat mig och sårat mig mer än någon annan någonsin har gjort, och så är det JAG som ska akta HANS känslor och anpassa mig efter HONOM! Och vad får jag tillbaka??? Kan inte ens få ett godnatt när jag messar det till honom! Och jag vet precis hans ursäkt för det. "Kan inte svara på alla dina sms när du smsbombar mig så, jag måste vara social och kan inte svara på en massa sms hela tiden". Men han kan skicka till mig alltid. I lördags lät det minsann inte så, då saknade han mig och hoppades vi kundes ses i veckan (även om bara för en sak visserligen), sen var han rent förtvivlad för att det inte fungerade mellan oss. Och igår kunde jag inte ens få ett ynka godnatt tillbaka. Jag skickade förresten två sms, ett där jag skrev att jag hoppades att det var roligt att bowla och ett där jag skrev godnatt. OJ. Rena trakasserierna ju. Och bara för att jag inte ska såra hans känslor så får jag inte skriva vad jag vill i min blogg, men tydligen så gäller inte detsamma för hans del. Så länge han har det bra, det går som han vill och är nöjd. Jag är trött på att jag alltid ska bry mig. Jag är inte skyldig honom någonting, vi är inte tillsammans och kommer inte att bli det heller, så därför skriver jag vad jag vill hädanefter. Och vill du inte veta så skit i att läsa då. Jag tvingar inte dig.
Kommentarer
Trackback
