Vad är meningen.
Har precis pratat med J och det är så jäkla typiskt. Återigen ska jag må dåligt, spelar ingen roll vad jag vill för det blir ändå på hans sätt. Jo, jag vill visst att han ska må bra, men samtidigt känner jag att varför ska jag må dåligt bara för att han ska må bra? På samma sätt som han känner att han måste vara självisk och tänka på sig själv först gör jag likadant. Men problemet är att det är ändå jag som måste ändra på mig, jag måste akta mig för vad jag skriver, jag som inte får ha kontakt med honom. Och det är mitt sätt att bearbeta saker och ting. Att inte kapa kontakten helt, utan ändå känna att man kan prata med varandra, för utan det mår jag dåligt.
Sen är det ju så klart också. Får bekräftat det jag kände hela tiden, att man blivit jämförd och delat plats med X-et. Att hon FORTFARANDE är en del av honom. Känns skönt att veta. Vi bråkade om det redan i början, för han pratade alltid om henne och sånt. Jag har vetat det hela tiden och nu får man det bekräftat. Skillnaden är bara att henne kan han vara vän med, men med mig vill han bryta kontakten helt.
Och nu känns det som vad är meningen. Lönt att skriva, lönt att göra något överhuvudtaget.
Sen är det ju så klart också. Får bekräftat det jag kände hela tiden, att man blivit jämförd och delat plats med X-et. Att hon FORTFARANDE är en del av honom. Känns skönt att veta. Vi bråkade om det redan i början, för han pratade alltid om henne och sånt. Jag har vetat det hela tiden och nu får man det bekräftat. Skillnaden är bara att henne kan han vara vän med, men med mig vill han bryta kontakten helt.
Och nu känns det som vad är meningen. Lönt att skriva, lönt att göra något överhuvudtaget.
Kommentarer
Trackback
