Marie

Varför måste vi vara två som mår dåligt? Varför kan inte jag få vara glad om jag går vidare med mitt liv?  Måste jag ha dåligt samvete för att jag skriver några rader om en dejt jag hade? Det var inte som att jag skrev en massa snuskiga detaljer, jag skrev "jag träffade P, vi gick en promenad, det var trevligt, undrar när nästa blir". Jag är inte skyldig J någonting efter hur han har behandlat mig. Och skriver han att han har en dejt, så visst, jag känner en viss svartsjuka, det gör jag. Men jag känner också att det är skönt att han kan gå vidare, han som mådde så dåligt. Plus att det blir lättare att bryta den kontakt vi har om vi båda träffar någon annan. Är det fel av mig? För plötsligt har jag sårat honom. Och han ska göra dittan och dattan. Och jag undrar bara hur dåligt han egentligen mådde igår med tanke på vad för sorts aktiviteter de höll på med igårkväll, och jag kan endast föreställa mig vad som hände efter det. Det känns som att han bara försökte få mig att få dåligt samvete, men det fungerade inte. Och jag vet inte vad jag ska göra. Allt är så rörigt. Det tröga är ju att jag tänker på det hela tiden, att inte såra honom. Jag har gått vidare lite tidigare än jag trodde, även om det inte betyder att jag och P kommer att bli tillsammans. Men jag tänker hela tiden på att jag vill inte säga ngt till J för jag vill inte såra honom, hur ska jag ta upp redan att vi inte kan ha sex för att jag har träffat någon annan och så vidare. Till exempel sa jag inte till honom att jag skulle till Malmö och träffa P i går när han frågade mig vad jag skulle göra under dagen. Sen bestämde jag mig ändå för att skriva det i bloggen sen, men jag försöker faktiskt. Han är bara envis och svartsjuk och vill helst kontrollera mitt liv fast han inte kan det längre. Det jag vill ha med J och det J vill ha med mig går helt enkelt inte. Det fungerar inte.