Marie

Jag vet inte, men det känns väldigt nära iaf för J och mig. Perfekt tajming också, idag är första officiella dagen jag bor på denna adress. Jag visste att det var för tidigt att flytta ihop! Men är man kär och lycklig så tänker man inte logiskt. Jag vill inte att det ska ta slut, det vill jag verkligen inte. Men J är en person man inte kan prata med. Han kan bara se saker ut sitt eget perspektiv, och hur ska man kunna leva med en sådan person? Jag är långt ifrån perfekt, och jag är sjukt medveten om det tack vare J. Men han är inte medveten om sina egna fel. Han stannade i Ängelholm inatt, för han behövde "fundera". Sa till mig innan han åkte att han skulle till Ängelholm och besöka sina vänner, skulle inte ens dricka. Var kom det ifrån att han behövde fundera?  Och drack gjorde han, därför kunde han inte diskutera med mig. Undrar hur det gick med funderandet då. Hålla sig borta härifrån gör bara saker värre, men det inser han inte. För han behöver "fundera". Alltid på hans villkor. Tänk om jag behöver prata då? Istället får jag också fundera, och det jag kommer fram till passar nog inte hans planer. Jag skrev först till honom att jag åker hem till syrran och sover där några dagar, men sen tänkte jag, jag bor ju också här nu, varför är det jag som ska iväg? Så jag skrev till honom att han kan stanna i Ängelholm om han nu behöver fundera. Men han kommer förmodligen hem ändå, för han lyssnar aldrig på mig, gör alltid som han själv vill. Såklart är det jag som flyttar om vi gör slut, men tills dess får det vara på lika villkor. Om han sov borta för han behövde fundera kan han stanna där.

Vad han inte förstår, är att jag har mer tålamod än vad som märks, och någongång tar det tålamodet slut. Att jag menar allvar när jag säger att jag har fått nog. Vilket jag har fått nu.