Stressigt.
Jag är så stressad att jag skulle kunna lägga mig och sova i 24 timmar. Trots att jag druckit kaffe där Micke tappat räkningen och hällt på så mycket kaffebönor att man skulle kunna asfaltera uppfarten till huset. Men måste plugga trots att jag inte kan koncentrera mig. Ska iaf ta med mig datorn och kompendiet till James sen så jag kan sitta där och plugga mellan varven. Måste handla och baka. Kan förmodligen inte låna bilen någon längre stund så jag får nog åka till systemet på lördag typ. Kan ju plugga när bullarna ligger på jäsning.
Var jättenära att åka till djursjukhuset idag med Callie, som ju blev attackerad i tisdags. Har kommit fram till att det måste ha varit en bullmastiff, räligt. På kvällen började hon halta, och igår blev hon snabbt sämre, med lite feber och benet svullnade. Hon kunde inte stödja på det och bara låg och sov. På kvällen dock blev hon piggare igen, och hon har hela tiden ätit och druckit. Idag är hon bra mycket bättre och febern har släppt lite, svullnaden har börjat gå ner och hon har börjat använda benet igen. Syrran tyckte inte att jag skulle åka in med henne, så jag hoppar det. Så länge hon inte blir sämre och slutar äta.
Kommit fram till att gårdagens födelsedag var den värsta jag någonsin har varit med om, förstår inte hur någon kan utsätta en annan för ngt sånt här. Det e ju som att bli dumpad på alla hjärtans dag. Mitt förhållande med James börjar kännas mindre och mindre som ett förhållande och efter denna veckan kommer vi nog inte att ses speciellt ofta. Jag har inte mer ork, börjar känna mig ganska så likgiltig för hur detta kommer att gå. Jag kan inte lösa allt, och jag har ingen lust att sitta här och vänta på att James ska bestämma sig, eller att få tillbaka känslor som han kanske aldrig får igen. Vadå, ska jag sitta och vänta och sen en dag i sommar kommer han fram till att det inte fungerar? Så har jag satt mitt liv på paus tills dess? Just nu känns det hopplöst, vad ska jag kämpa för? Ett förhållande utan känslor?
Var jättenära att åka till djursjukhuset idag med Callie, som ju blev attackerad i tisdags. Har kommit fram till att det måste ha varit en bullmastiff, räligt. På kvällen började hon halta, och igår blev hon snabbt sämre, med lite feber och benet svullnade. Hon kunde inte stödja på det och bara låg och sov. På kvällen dock blev hon piggare igen, och hon har hela tiden ätit och druckit. Idag är hon bra mycket bättre och febern har släppt lite, svullnaden har börjat gå ner och hon har börjat använda benet igen. Syrran tyckte inte att jag skulle åka in med henne, så jag hoppar det. Så länge hon inte blir sämre och slutar äta.
Kommit fram till att gårdagens födelsedag var den värsta jag någonsin har varit med om, förstår inte hur någon kan utsätta en annan för ngt sånt här. Det e ju som att bli dumpad på alla hjärtans dag. Mitt förhållande med James börjar kännas mindre och mindre som ett förhållande och efter denna veckan kommer vi nog inte att ses speciellt ofta. Jag har inte mer ork, börjar känna mig ganska så likgiltig för hur detta kommer att gå. Jag kan inte lösa allt, och jag har ingen lust att sitta här och vänta på att James ska bestämma sig, eller att få tillbaka känslor som han kanske aldrig får igen. Vadå, ska jag sitta och vänta och sen en dag i sommar kommer han fram till att det inte fungerar? Så har jag satt mitt liv på paus tills dess? Just nu känns det hopplöst, vad ska jag kämpa för? Ett förhållande utan känslor?
Kommentarer
Trackback
