Marie

Det blev inga kanelbullar. Av ngn mystisk anledning sitter det inte någon propp för spisen, så den fungerar inte. Och James har ännu inte kommit hem med någon ny. Och nu är det alldeles för sent att börja baka, tar mig nästan tre timmar med all jäsning och sånt. Hungrig som en idiot är jag också, kan ju inte laga mat eftersom spisen inte fungerar, och mackor kan man inte äta hur mycket som helst av. Så det är lite mög.

Då var jag här igen. Tittar på House och äter nötter. Jag är iallafall ensam. Snart dags att baka bullar.

Jag är så stressad att jag skulle kunna lägga mig och sova i 24 timmar. Trots att jag druckit kaffe där Micke tappat räkningen och hällt på så mycket kaffebönor att man skulle kunna asfaltera uppfarten till huset. Men måste plugga trots att jag inte kan koncentrera mig. Ska iaf ta med mig datorn och kompendiet till James sen så jag kan sitta där och plugga mellan varven. Måste handla och baka. Kan förmodligen inte låna bilen någon längre stund så jag får nog åka till systemet på lördag typ. Kan ju plugga när bullarna ligger på jäsning.

Var jättenära att åka till djursjukhuset idag med Callie, som ju blev attackerad i tisdags. Har kommit fram till att det måste ha varit en bullmastiff, räligt. På kvällen började hon halta, och igår blev hon snabbt sämre, med lite feber och benet svullnade. Hon kunde inte stödja på det och bara låg och sov. På kvällen dock blev hon piggare igen, och hon har hela tiden ätit och druckit. Idag är hon bra mycket bättre och febern har släppt lite, svullnaden har börjat gå ner och hon har börjat använda benet igen. Syrran tyckte inte att jag skulle åka in med henne, så jag hoppar det. Så länge hon inte blir sämre och slutar äta.

Kommit fram till att gårdagens födelsedag var den värsta jag någonsin har varit med om, förstår inte hur någon kan utsätta en annan för ngt sånt här. Det e ju som att bli dumpad på alla hjärtans dag. Mitt förhållande med James börjar kännas mindre och mindre som ett förhållande och efter denna veckan kommer vi nog inte att ses speciellt ofta. Jag har inte mer ork, börjar känna mig ganska så likgiltig för hur detta kommer att gå. Jag kan inte lösa allt, och jag har ingen lust att sitta här och vänta på att James ska bestämma sig, eller att få tillbaka känslor som han kanske aldrig får igen. Vadå, ska jag sitta och vänta och sen en dag i sommar kommer han fram till att det inte fungerar? Så har jag satt mitt liv på paus tills dess? Just nu känns det hopplöst, vad ska jag kämpa för? Ett förhållande utan känslor?

Idag fyller jag 25 år. Woho. Man hade lite ångest men samtidigt så började det kännas riktigt bra. Det här med J och skolan har fått mig att deppa fullständigt men i och med att jag fått bokat tid till hundkursen nu och sånt så har det börjat att kännas mycket bättre, att nu äntligen kan man se ett ljus i tunneln.

Tills pojkvännen säger i telefon att det här fungerar inte. Att när man tvingar till sig ett möte med honom så säger han att han inte älskar mig längre, att det känns som att han ljuger för mig varje gång han säger att han älskar mig. Att han blir irriterad på mig oavsett vad jag gör, han blir bara irriterad. Att jag bombarderar honom med sms och att han inte kan svara på dem för han blir så jäkla irriterad. Att min hund är sånt jävla skit att så länge jag har henne kommer vi aldrig att bo ihop.

Detta säger han till mig på min födelsedag. Inte igår, inte imorgon, utan idag. Han kommer tillslut fram till att vi behöver ett riktigt uppehåll, där vi hörs en eller två gånger per dag, PÅ TELEFON. Inte träffas och sånt förstod jag det som. Vem vet vad han menar. Han bara leker med mig. Och jag pallar inte det, jag ska anpassa mig efter honom. Har han inte känslor för mig, GÖR DÅ SLUT MED MIG. Håll inte på att bolla runt med mig.

Sen säger han att han tänkte ge mig en present, som har med framtiden att göra, som vi gör ihop längre fram men som han inte kan ge mig eftersom han inte vet om där är någon framtid. Nej men skit i det då och ge mig ett presentkort på HM. Behöver ju inte berätta det för mig. Och om det är det jag misstänker att det är så är han korkad. Vem ger en sådan present när man precis separerat och har massa problem och vet inte alls hur det kommer att bli? Så jag hoppas jag har fel. Nu blir det ju inte ändå, och lika bra det.

Så nu funderar jag på vad jag ska göra. Ger som sagt inte upp i första taget, men det kan inte bara vara jag som kämpar hela tiden, och nu tänker jag inte göra ett piss. Vill han vara med mig, så kan han fixa det här. Jag gör det jag sa jag skulle, flytta till Annette, börja träna med Callie och sen finns det inte mycket mer jag kan göra. Ja, jag ska sluta bombardera honom med sms. Men man börjar ju undra om gräset inte är grönare på andra sidan. Min ork är slut. Borde vara med någon i min egen ålder. Allt detta beror inte bara på att det har gått för fort mellan oss. Inte endast.

Nu är jag i mitt hem. Sov hos J ännu en natt. För att han frågade om jag inte kunde sova där inatt, vilket han sen ändrade till "du gör som du vill". Nästa gång han gör det åker jag hem. För inatt sov han på soffan, och då undrar jag vad jag gör där överhuvudtaget. Nu ses vi inte varje dag längre, så det känns som att då borde vi åtminstonde sova i samma säng när vi har möjlighet till det. Nu har jag sovit där tre nätter irad, och så kan det ju inte fortsätta om vi nu ska ha en paus i från varandra. Jag vill träffa honom varje dag men då känns det onödigt att jag bor hos syrran alls. Plus att helgen inte har varit helt bråkfri vilket visar att vi fortfarande behöver vara ifrån varann. Till torsdag iaf=P Sen måste jag dit, börja förbereda inför festen på lördag. Tänk, denna veckan blir jag 25 år gammal. Helt otrolig.

Idag började den nya delkursen och jag har inte lämnat in ett piss på den förra kursen. Så massa plugg har jag att vänta. Äter lite mat just nu, sen ska jag koka kaffe och sätta mig med böckerna. Är ensam hemma i åtminstone tre timmar till, så något bör jag få gjort. Sen smiter jag nog upp på rummet och sätter mig och läser. Ska bara läsa till onsdag, så det kan jag göra uppe på rummet. Med andra ord så är jag ledig imorgon, så får blir sovmorgon och sen råplugg.

Apropå sovmorgon vaknade jag fyra idag. Och kunde inte somna om, gick upp klockan sju. Så ganska seg i skallen.

Men jag dricker o'boy=D

Just nu sitter jag i Helsingborg hemma hos J. Och det känns verkligen som att jag är hemma hos honom, inte att det är mitt hem också. Och det är nog lika bra att det känns så, annars hade det väl varit hundra gånger jobbigare. En dag blir det förhoppningsvis mitt hem igen, men det får tiden utvisa. Ett steg i taget.

Fy vad snö det har kommit. Man är inte lite trött på det nu. Men det ska tydligen pendla runt nollan några dagar nu, så det är väl bara att stå ut.

Idag ska jag iaf till J! Vet redan vilken buss jag ska ta, har koll på läget=) Men just nu önskar jag att jag hade en egen bil, det hade blivit mycket lättare då. Men har man inte råd så har man inte. Mitt problem är bara att jag tänkte plugga nu men jag vet inte hur jag ska få motivationen till det. Har tankarna på annat....=)

Insåg igår när jag skulle sova, att det var onsdag. Jag har varit här sen i lördags! Tiden går verkligen. Synd bara att det inte blir mer vår för var dag, det blir snarare mer och mer vinter. Livsfarligt att gå ut med hundarna nu, speciellt när det är hundar som drar, för under snön ligger isen som kom igår. Imorgon kommer man tillbaka till civilisationen igen. Egentligen har jag en föreläsning, men funderar skarpt på att skippa den. Jag behöver plugga. Så sitter nog och pluggar några timmar, sen åker jag till J på eftermiddagen. Som jag längtar efter att få träffa honom igen! Vi har inte varit ifrån varandra så här länge, sen typ....ja vet ifan. Svinnyttigt är det. På lördag ska jag baka tårta, sen på eftermiddagen kommer familjen på kalas här i Kattarp. Jag är så nyfiken på vad jag kommer att få! Jag vet att minst två syskon har lagt ihop till något...ja, jag har inte en aning för det är inte någon som har frågat mig vad jag önskar mig. Så ska bli spännande=) Sen nästa helg, blir det fest. Jag kunde fortfarande ha den hos J, så slipper jag åka till Malmö med alla saker. Annars skulle det blivit hos Petra. Är bra att sprida ut kalasen så över två helger, känns som jag fyller år i en vecka =P. Själva födelsedagen är på onsdag.

Jaha, om man ska ta itu med dagens pluggande då. Sov till tio för hundarna för förvånansvärt tysta idag. Jojomen.

Hörde nu precis på radion om fusk på universiteten. Det har ökat de senaste åren, och vanligast var tydligen kopiering från internet utan källhänvisning. Ja jag hade inte satt källa om jag kopierat något =P Man kan hitta det ändå, men jag tänker inte göra det lätt för min lärare hehe.
Som blivande lärare så ser jag ganska allvarligt på det här och inser också hur jäkla lätt det är att fuska nuförtiden. Förr kunde man skriva av direkt från en bok, men nu är det bara till att klippa och klistra så har man ett arbete. Och det börjar tidigt. Jag spekulerar i att det är lätt för en elev att börja fuska och sedan fortsätta för att dess lärare inte ser det och sätter stopp för det, och det tillslut blir ett sätt att arbeta helt enkelt. Men det beror ju självfallet på skolan och lärare.
Vad eleverna inte inser är att det är inte bara lättare att fuska, det är också lättare att hitta fusket. Så fort man misstänker att ngt är kopierat, googlar man en mening=) Då kommer texten upp där det är taget ifrån. Numera finns det även program där man kan typ scanna en uppsats som jämför med andra texter för att se hur mycket som är kopierat. Är väl vanligast på universiteten, tror inte att jag kommer ha tillgång till det, men det vet jag inte.
Själv är man alltid orolig för att man ska bli tagen för fusk. Inte för att man gör det medvetet, men det kan vara ibland att även om man tror att man omformulerar så har man inte gjort det tillräckligt och det ses som fusk. Där är det lättast när man har engelska böcker, som jag sitter och läser just nu. Det går helt enkelt inte att kopiera rakt av=) Blir automatiskt att man skriver med egna ord, annars blir det svinkonstigt.
Det blir en av de svåraste uppgifterna jag kommer att ha som lärare, att konfrontera någon som fuskar. Jag kom på en elev under min praktik, han fick göra om uppgiften. Vet inte hur det gick för min praktik tog slut. Men då googlade jag en mening och hittade arbetet han kopierat nästan helt och hållet ifrån.
Näe, om man skulle fortsätta med pluggandet. Går bra för engångsskull.

Inatt sov jag inte lika bra. Vaknade vid två, behövde gå på toaletten. Vaknade nog några gånger till efter det också. Vet inte, kanske jag redan har fått sovit ut och återgår till gamla vanor igen. Oavsett så känner jag mig ändå pigg i huvudet, så idag tänkte jag faktiskt börja plugga redan nu. Igår väntade jag till efter tio innan jag började. Men varför inte börja redan nu om jag nu är så pigg? Hundarna är mycket lugnare idag, nyhetens behag är väl över och de busar inte hela tiden och skäller på minsta lilla ljud så här är lugn och ro, och jag har inte någon som helst lust att lägga mig i soffan och glo på tv.

På lördag ska jag ha kalas för familjen, fyller ju 25 nästa vecka=) Tänk så fort tiden går, jag ska bli tant nu! =P

...vad jag började längta till värmen nu. För första gången i mitt liv blev jag riktigt brun förra sommaren, och det är jag verkligen sugen på att bli igen, inte vara den här blekfisen som jag är nu. Och här kan jag ligga hela dagen, syrran har en enorm trädgård. En av mina bästa stunder var för ett par år sen, när jag var hundvakt några dagar. Det var strålande väder, och jag tog en kopp kaffe och satte mig på trappsteget ut till trädgården. Solen värmde och fåglarna kvittrade, katten kom och strök sig runt benen och hunden (Compis) låg under trädet i skuggan och gottade sig. Och det var så tyst, förutom kvittrandet då ju. Det var så härligt! Många sådana stunder kommer jag att kunna ha nu framöver. Kommer ta tillvara varje ögonblick jag har att vara utomhus.

Har kolla upp hundkurser igen, och syrran har tipsat mig om en privat tränare, alltså inte en brukshundsklubb. Den kursen hon har har redan börjat, men man kan ta privata lektioner, vilket jag ska göra. Då kan man koncentrera sig på just vad Callie behöver träna på, som t ex inkallning. Hur jag ska göra för att få riktigt kontakt med min hund så att hon lyssnar på mig. Vill verkligen just det nu också, så att hon kan springa lös i trädgården. Som det e nu springer hon lite var hon vill, som på vägen...i och med det är privatlektioner kan man börja redan nu om man vill, så det är svinbra. Och det bästa av allt är att de har erfarenhet av denna rasen redan, har haft typ fyra eller fem hundar. Och eftersom det är en ovanlig ras så är det väldigt bra. Woho! Så roligt det ska bli! Blir nog en bra vår det här!

Jag sover jäkligt bra här alltså. Somnar fort och när jag väl sover gör jag det länge. Eller ja, länge för att vara mig=) Det som är annorlunda är att jag sover i ett sträck utan att vakna en enda gång. Typ sex timmar i ett sträck. Annars är det alltid något som väcker mig; Callie som skäller på tidningsbäraren eller ngt annat hon hör, Kiwi som busar runt eller tvunget ska dricka mitt vatten vid sängen, en pojkvän som ligger tätt intill en. Vilket iförsig är mysigt ;), men jag vaknar lätt av det. Men nu har jag inget av det. Syrran tar till och med Callie första rundan, så det slipper jag. Sen vaknar jag ändå vid sex-sjutiden för då går alla upp och hundar skäller och Viktor bråkar osv. Men jag känner mig utvilad. Gick upp åtta och jag känner mig helt utvilad. Men har drömt en massa inatt, känns som att hjärnan bearbetar de som hänt den senaste tiden.

Så vad som händer denna vackra vinterdag, är att jag ska plugga. Skulle egentligen kunna börja redan nu, men det känns så fel att börja redan. Jag brukar ju inte komma igång förrän på eftermiddagen. Så vet inte om jag kan koncentrera mig. Men jag vet inte vad jag ska göra annars. Har inte samma hushållsysslor som hemma, och jag kan inte bara bege mig någonstans. Sitter nämligen på landet utan bil och sista bussen gick precis förbi huset. Nu hade det varit perfekt om det var vår/sommar. Då hade jag lätt lagt mig i trädgården och solat några timmar. Och DET, är något jag längtar till.

Då var det tredje natten som jag sover här. Stället som numera är mitt nya hem. Men jag känner mig ganska hemlös faktiskt. Tänk om det inte fungerar för J och mig? Då måste jag hitta ytterligare ett nytt ställe. Okej, jag får bo här så länge jag behöver, men jag kan ju inte bo här hela livet. Nej, nu ska vi inte tänka sådär.

Handlade hem lite saker iaf idag, som eget schampoo och tvål och sånt. Har ju ett eget badrum=P Med dusch och bubbelbadkar, dubbla vaskar, bidé...Värsta lyxen=) Nu gäller det att göra det hemtrevligt här. Göra mig hemmastadd. Kommer ju iförsig att sova hos J emellanåt, kommer nog att kännas mer hemma där än här. Första gången blir på fredag, ska först festa lite i Lund, sen sover jag hos honom. Tänk så länge vi ska vara ifrån varandra. Kommer att sakna honom som en galning. Men det är väl bra=) Det känns faktiskt lite pirrigt igen, sådär som det kändes i början. Jag har visserligen alltid pirrat när jag tänkt på honom, även när det varit som värst, så något är där ju.

Framför mig har jag tre dagar fulla med plugg. Alla är iväg på sina saker, så det blir jag och hundarna. Nu minsjäl ska jag komma ikapp. Nästan iaf=)

En ny dag och nya förhoppningar. Jag var i Helsingborg idag och pratade med J. Vi har kommit fram till att vi inte kan bo ihop just nu av olika anledningar, så jag bor hos min syster ett tag. Med ett tag menar jag några månader. Min adress är kvar hos J, men jag bor inte längre där. Så träffas vi lite då och då och ser hur det går. Det blir nog bäst på det viset. Jag vill väldigt gärna bo med honom men vi behöver tid ifrån varandra och hitta tillbaka till hur det var tidigare. Vi är båda överens om detta, sen får tiden utvisa hur det blir. Det kändes bra sen iaf, vi kunde prata som normala människor och jag stannade i några timmar. Känns bra. 

Det känns som att detta kommer att bli en lång dag. Sov visserligen rätt så gott inatt, men nu känns det tungt. Det finns så många frågor och funderingar, och jag vet inte vad jag ska göra. Hjärtat säger en sak och huvudet en annan. Det är väl det klassiska=) Men hade hjärtat varit tyst hade det inte varit ngt tvekan om saken. Det är väl därför som det är så jobbigt.

Mest jobbigt av allt är rädslan för att en av oss kommer att göra ngt dumt. Då är det helt kört, och jag är livrädd för det.

Nu ligger jag här i sängen och ska försöka sova. Frågan är hur det kommer att gå. Hoppas att jag sover som en gris. Kan behövas. Det är nyttigt iaf för mig att vara här, får en chans att komma bort och tänka igenom saker och ting. Att få en chans att känna att allt inte är skit, att framtiden inte behöver se så dyster ut. Jag vet inte hur det kommer att bli, men oavsett vilket håll det går på behöver det inte vara negativt.

Det enda jag känner är så trist, är att det är alla hjärtans dag idag. Det var verkligen inte så här jag hade tänkt mig den, och känns tungt i hjärtat att jag ska ligga här ensam och J ligger ensam hos sig. Eller ja, det vet jag ju egentligen inte, han kan ju ha piggnat till och hittar på ngt. Jag hade köpt en present till honom, lite alla hjärtans dag plus att vi skulle firat fyra månader imorgon. Ja, nu kan man förstå varför jag inte skrev så många månader framöver våra dagar, hur länge vi varit tillsammans. Kände att detta var på gång.

Presenten gav jag till honom iaf. Undrar om han öppnat den.

Då sitter man hos syrran. Igen. J och jag har bråkat. Igen. Men denna gången har jag fått nog på riktigt. Jag orkar verkligen inte mer. Ska han lov att få slänga ut mig hursomhelst bara för att han mår dåligt? Ska jag behöva sitta som på nålar hela tiden, och inte veta när jag blir utslängd nästa gång? Han körde mig hit, och jag sa att jag behöver en paus, för jag klarar verkligen inte det här. Det är så mycket det handlar om, känns som för mycket att arbeta igenom. Det verkar på honom som att han vill försöka lösa det, jag är inte säker, men jag får den känslan. Men det får vi se...just nu behöver jag sova. Rensa tankarna. Så får vi snacka om det vid ett annat tillfälle.

Det blev ingen föreläsning. Läkaren kom först vid halv två och skrev ut honom. Men han mår jättebra efter omständigheterna, är just nu och lämnar Jonas i Höganäs. Så det känns bra!

Och så var kvällen kommen. Jag ska ut med Marita ikväll, en ny bekantskap. Jag träffade henne för ett tag sen när jag och J var på en hemmafest, och vi kom riktigt bra överens och hon ville ha mitt nummer hehe. Jag messade henne en gång och skrev att när jag flyttat hit så får vi hitta på ngt, jag känner ju ingen här! Och det tyckte hon definitivt att vi skulle göra. Denna helgen hade jag inget inplanerat, så jag frågade henne om vi skulle göra ngt, och det blir att vi ska ut en sväng! Ska först hem till henne, sen får vi se vart vi tar vägen. Ska bli roligt iaf! Det är svårt att skaffa nya vänner, känner ingen här så direkt, så får hoppas detta går bra hehe. Men det gick ju bra sist, så varför inte nu?

Imorgon blir det kanske Malmö, men jag ska höra med J först om han vill hitta på ngt. Det är ju trots allt Alla hjärtans dag. Även om jag inte måste fira den så är det ju kul att vara tillsammans iaf.

upd. Vi ska vara hos mig istället=)