Ledsen.

Nu börjar det sjunka in. Att det verkligen är över. Och jag blir så ledsen, för jag trodde verkligen att jag hade hittat den jag skulle spendera resten av mitt liv med. Den som trots hans unga ålder redan har klart för sig hur hans framtid ska se ut, vill ha hus, barn och hela den biten. Som fick mig att känna riktiga känslor av ren lycka, och som fick det att pirra i mig även långt efter att vi trättades första gången. Den som jag skulle göra allt för, ställa upp för i vått och torrt. Och nu är allt över bara för att vi hade för bråttom. För att vi ville nå den framtiden alldeles för fort. Mitt hjärta har aldrig varit så trasigt som det är nu.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0