Så var det med det.

Då sitter man hos syrran. Igen. J och jag har bråkat. Igen. Men denna gången har jag fått nog på riktigt. Jag orkar verkligen inte mer. Ska han lov att få slänga ut mig hursomhelst bara för att han mår dåligt? Ska jag behöva sitta som på nålar hela tiden, och inte veta när jag blir utslängd nästa gång? Han körde mig hit, och jag sa att jag behöver en paus, för jag klarar verkligen inte det här. Det är så mycket det handlar om, känns som för mycket att arbeta igenom. Det verkar på honom som att han vill försöka lösa det, jag är inte säker, men jag får den känslan. Men det får vi se...just nu behöver jag sova. Rensa tankarna. Så får vi snacka om det vid ett annat tillfälle.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0