Flytten.
Det blev snabba ryck. Idag har nästan allt blivit flyttat från James hit till syrran. Jag kände att jag ville göra det så fort som möjligt, jag vill inte dra ut på det här. Vi behöver desperat komma ifrån varandra och att hålla på längre än nödvändigt är bara onödigt.
Men lika mycket som det började sjunka in igår är det overkligt idag. Jag förstår det inte. Jag satt i lägenheten och kunde inte förstå att jag inte ska vara här mer. Det gör ont i hjärtat nu när jag tänker på det. Jag vill inte det här. Samtidigt som jag förstår att vi kan inte ha det på det här viset, så vill jag ändå inte att det ska vara slut. Det är svårt att acceptera. Det gör det nog svårare eftersom att det har varit en eskalering, inget som kom pang boom. Skillanden nu är att det är slut på riktigt. Att föreställa sig livet utan James, ja och Kiwi för den delen;), går bara inte. Jag kommer knappt ihåg hur det var för 6 månader sen, dagarna innan vi träffades den 5 september. Och så jäkla lång tid är det inte.
Vi kunde iaf inte ta allt idag, så imorgon ska vi dit igen och förhoppningsvis ta resterande saker, även det i förrådet. Och då lägger jag nycklarna i brevlådan. Inte mitt hem mer. Något som var skönt idag iaf var att James hanterade det bra, vi bråkade inte och vi kunde utbyta ett par ord iaf. Jag var inte ute efter att bråka, jag ville bara packa och få det gjort. Jag har inte mer ork att bråka, vill lägga det där bakom mig nu.
Nu ska jag försöka sova. Drömmer en del om nätterna. Inatt drömde jag att James hade skaffat en ny tjej, vilket givetvis var Monica som jag inte klarar av. Men han var tillsammans med henne för att jäklas med mig, och höll på att gosa med henne framför ögonen på mig. Ja, är det karma eller?
Men lika mycket som det började sjunka in igår är det overkligt idag. Jag förstår det inte. Jag satt i lägenheten och kunde inte förstå att jag inte ska vara här mer. Det gör ont i hjärtat nu när jag tänker på det. Jag vill inte det här. Samtidigt som jag förstår att vi kan inte ha det på det här viset, så vill jag ändå inte att det ska vara slut. Det är svårt att acceptera. Det gör det nog svårare eftersom att det har varit en eskalering, inget som kom pang boom. Skillanden nu är att det är slut på riktigt. Att föreställa sig livet utan James, ja och Kiwi för den delen;), går bara inte. Jag kommer knappt ihåg hur det var för 6 månader sen, dagarna innan vi träffades den 5 september. Och så jäkla lång tid är det inte.
Vi kunde iaf inte ta allt idag, så imorgon ska vi dit igen och förhoppningsvis ta resterande saker, även det i förrådet. Och då lägger jag nycklarna i brevlådan. Inte mitt hem mer. Något som var skönt idag iaf var att James hanterade det bra, vi bråkade inte och vi kunde utbyta ett par ord iaf. Jag var inte ute efter att bråka, jag ville bara packa och få det gjort. Jag har inte mer ork att bråka, vill lägga det där bakom mig nu.
Nu ska jag försöka sova. Drömmer en del om nätterna. Inatt drömde jag att James hade skaffat en ny tjej, vilket givetvis var Monica som jag inte klarar av. Men han var tillsammans med henne för att jäklas med mig, och höll på att gosa med henne framför ögonen på mig. Ja, är det karma eller?
Kommentarer
Trackback
